Brillat-Savarin 1825.

I boken "The physiology of taste" från 1825 menade den franske gastonomen Jean Anthelme Brillat-Savarin som en av de första att fetma orsakades av kolhydrater som bröd, ris och potatis [1].

Banting 1863.

William Banting som tillverkade likkistor var kraftigt överviktig och led av hörselproblem. Hans öronläkare komponerade då en diet som ledde till att Banting minskade kraftigt i vikt (och dessutom blev bra från sina öronproblem). Dieten bestod av stora mängder protein och viss mängd fett, men avrådde från fläskkött och fet fisk. Om detta skrev Banting 1863 texten "Letter on Corpulence" och blev den som gav bantningen ett namn [1].

Stefansson 1928.

Vilhjalmur Stefansson var antropolog vid Harvard. Han reste 1906 med en expedition till Nordpolen [2] och blev kvar hos esimåerna ett antal år. Maten bestod uteslutande av fisk, kött och vatten, men Stefansson mådde bättre än nånsin på denna diet. Han beskrev detta både i vetenskaplig litteratur och för lekmän [3], vilket väckte enorm kontrovers [4].

Kritiken fick Stefansson att delta i ett noggrant kontrollerat projekt vid Bellevue Hospital, där han 1928 under ytterligare ett år levde på sådan kost som esimåerna åt, vanligen ca tre delar kött och en del fett [5]. Projektet leddes av forskare från de mest aktade institutionerna i landet. Man förutspådde att Stefansson skulle drabbas av skörbjugg och han stod därför under konstant observation. Någon skörbjugg observerades dock inte och Stefansson tycktes snabbt bli slank, muskulös och spänstig. Resultaten publicerades [6,7], men användes inte av dåtidens expertis. Stefansson dog 1962 vid en ålder av 83 år.

Donaldson 1960.

Blake Donaldson var kardiolog i New York på 1920-talet [8]. Hans patienter var ofta överviktiga, och efter bristande framgång med dåtidens lågkaloridieter sökte han efter alternativ. Han noterade att inuiter (eskimåer) alltid haft osedvanligt god tandhälsa och tog detta som ett mått på god hälsa i största allmänhet. I sitt sökande kom han i kontakt med Vilhjalmur Stefansson, bedömde att en kött- och fettrikdiet var bäst för hans patienter.

Han behandlade 15 000 patienter med fetma med hjälp av denna diet, och hävdade framgång i 70% av fallen. Detta berodde inte på att dieten inte fungerade på 30% av patienterna, utan på att dessa inte lyckades följa dieten.

Atkins 1972.

Den förste som blev riktigt rik på viktminskning var Dr Robert Atkins med boken Diet Revolution som kom 1972, gavs ut på nytt 1998 och fortfarande säljs i nya upplagor [9]. Atkins rekommenderade kött, ägg, smör mm i så stora mängder vi hade lust till, men inte livsmedel som innehöll renframställda kolhydrater som socker eller mjöl. Fett, menade han, var harmlöst. Detta skedde vid en tid när Amerika börjat vänja sig vid tanken att fett, speciellt mättat fett, var den stora boven i amerikansk kost.

Oemotsagda..?   Det är intressant att notera att några historiska personer fann ett samband mellan kolhydrater, fett och övervikt som är omvänt mot det vi tänker oss idag. Den samtida kritiken var skeptisk, men Banting förknippas fortfarande med viktreduktion, Stefanssons övertygelse om den goda hälsoeffekten av inuiternas kost gick inte att rubba med vetenskapliga metoder och Donaldsons erfarenheter av en liknande kost har inte heller bortförklarats.

Atkins gärning ligger mer nära i tiden, hans diet blommar upp med jämna mellanrum och säljer nya miljonupplagor. Men ännu mer än 30 år senare har ingen visat att dieten är olämplig som viktminskningsdiet.

Referenser.

1. Taubes G. What if it’s all been a big fat lie? The New York Times Magazine, July 7, 2002.

2. Phinney SD. Ketogenic diets and physical performance. Nutrition and Metabolism (London). 2004; 1(1): 2.

3. Mattila R: A chronological bibliography of the published works of Vilhjalmur Stefansson. Dartmouth College Libraries, Hanover HH 1978.

4. Stefansson V: Not by bread alone. The MacMillan Co, NY 1946. Introduktion av Eugene F. DuBois, MD, pp ix-xiii; och Earnest Hooton PhD, ScD, pp xv-xvi.

5. Stefansson V: The friendly arctic. The MacMillan Co, New York 1921.

6. McClellan WS, DuBois EF: Clinical calorimetry XLV: Prolonged meat diets with a study of kidney function and ketosis. J Biol Chem 1930, 87: 651-68.

7. McClellan WS, Rupp VR, Toscani V: Clinical calorimetry XLVI: prolonged meat diets with a study of the metabolism of nitrogen, calcium, and phosphorus. J Biol Chem 1930, 87: 669-80.

8. Donaldson BF. Strong Medicine. Doubleday, New York 1960 samt Cassell, London 1962.

9. Atkins RC. Dr.Atkins’ New Diet Revolution. New York: Harper Collins, 2002.

2005-12-29