Att göra tvärt emot kostråden.

Sedan mitten av 1980-talet har det gjorts ett antal vetenskapliga studier som visat att den av American Diabetes Association rekommenderade kosten försämrade hälsovariabler den var avsedd att förbättra >>> .

Karlshamns-studien 2004. En av pionjärerna med en fysiologiskt genomtänkt kostbehandling av typ-2-diabetes var Jörgen Vesti Nielsen och hans team i Karlshamn >>> . Kostråden var i stort sett tvärtemot de som normalt rekommenderas till typ-2-diabetiker: Andelen kolhydrat var 20%, protein 30% och fett 50%.

Fasteblodsocker och HbA1c förbättrades, liksom vikt och BMI. HDL-kolesterol förbättrades liksom förhållandet mellan triglycerider och HDL-kolesterol. Efter 24 veckor hade tre patienter avslutat sin insulinbehandling. Resten av de insulinbehandlade kunde reducera dosen väsentligt, medan insulinbehovet var oförändrat i kontrollgruppen.

Två av patienterna som kunde sluta med insulin var yrkeschaufförer, 45 och 52 år gamla [1]. Dessa kunde nu slippa förtidspension och istället fortsätta i sina yrken. De spännande resultaten uppmärksammandes även i populärpressen, till gläjde för landets diabetiker [2]. Ofta ser man enstaka solskenshistorier om stor viktnedgång, men sällan att en så "enkel" metod med en så god vetenskaplig förankring kan ersätta medicinering.

Praktisk erfarenhet i svensk vård.

När nu en vetenskaplig studie visade fördelar med ett minskat intag av de kolhydrater som ställer till problem för typ-2-diabetiker, följde nyfikna och fritänkande läkare efter.

Njurunda.   I en debattartikel i Dagens Medicin i april 2005 berättade distriksläkare Annika Dahlqvist från Njurunda att de erbjudit patienter som efter åratals kamp inte lyckats besegra fetma och högt blodsocker att prova kolhydratsnål diet [3]. Överväldigande många lyckades bra.

Yvonne Linné, läkare vid överviktsenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge replikerade i maj bl a att man inte borde gå ut med rekommendationer som inte är vetenskapligt underbyggda [4].

Trollhättan.   I en annan debattartikel i Dagens Medicin nr 41 i oktober 2005 redogjorde distriktsläkare Åsa Larsson och två kolleger om ett projekt med kraftigt reducerat kolhydratintag för ett tjugotal överviktiga patienter de startat i Trollhättan [5].

Försöket hade endast hållit två månader men hade, förutom den initiala viktnedgången som blir följden av de flesta metoder, lyckats minska insulindos, HbA1c ("långtidsblodsocker") och blodtryck hos sina patienter. Dessutom hade många patienter uppgett minskade diffusa magbesvär och mindre reflux. En patient hade kunnat sluta med Losec.

Debatten i svensk hälsovård.   Reaktionen i Dagens Medicin lät förstås inte vänta på sig. Professor Åke Bruce från Livsmedelsverket påpekade i nr 42 att det saknas belägg för fördelarna med att byta stärkelse mot fett [6]. Professor Stephan Rössner vid överviktsenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och Aftonbladets viktklubb tolkade Larssons debattext som en forskningsrapport om fetma [7], och fick upplysas av redaktionen om textens debattsyfte [8].

Annika Dahlqvist ifrågasatte i nr 44 logiken i Bruces råd, att skilja på terapi och primärprevention [9]. Varför först rekommendera stor andel kolhydrat tills patienten blir sjuk, sedan lägre andel kolhydrat tills patienten blir frisk, och därefter högre andel kolhydrat igen? Samma råd kommenterades även av Björn Hammarsköld, som diskuterade den biokemiska bakgrunden för metabolismen och menade fett inte förbränns så länge kolhydrat finns tillgängligt [10].

Praktisk erfarenhet bland "vanliga människor".

Parallellt med tankeutbytet inom hälsovården, publicerades två böcker som blev uppmärksammade. Lars-Erik Litsfeldt >>> skrev boken "Fettskrämd" om hur han genom att äta tvärtemot kostråden övervann sin typ-2-diabetes och dessutom övervikt [11].

I en tidskriftsartikel med text ur boken beskriver han hur han 2001 fick diagnosen typ-2-diabetes, och hade ett blodsocker på 28 mmol/l och ett HbA1c på 12.5% [12]. Efter en lång kamp med fettsnål kost och diabetesmediciner bytte han till kolhydratsnål kost. Något halvår senare hade han slutat med mediciner och hade ett HbA1c på 4.8%. Boken recenserades av professor Stephan Rössner vid överviktsenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och Aftonbladets viktklubb [13]. Rössner berörde inte med ett ord att Litsfeldt hade blivit bra från sin diabetes.

Sten Sture Skaldeman >>> författare till boken "Ät Dig ner i vikt" [14] , deltar aktivt i ett antal s.k. communities (diskussionsgrupper) om viktminskning på Internet.

I ett inlägg hos Svenskt Diabetologiskt Nätverk berättar Skaldeman om sina erfarenheter (nedan). Spontana kommentarer till Skaldeman vittnar om att tiotals överviktiga diabetiker tycks ha gjort samma erfarenhet som den Litsfeldt beskrev i sin bok. Med en kost som grovt sett gått stick i stäv mot den som rekommenderas, har blodsockret normaliserats, vikten reducerats. Många har kunnat avsluta sin medicinering, och hälsan har återvänt.

Kostråden utformades till stor del av politiker >>>. Vetenskapliga studier har visat att kosten försämrade många hälsovariabler för typ-2-diabetiker. >>>. Erfarenheter i primärvården samt anekdotiska berättelser av patienter antyder att behandlingsframgång kan uppnås genom att göra tvärtemot kostråden. Många som undvikit kolhydrat tycks ha återvunnit sin hälsa och kunnat avsluta sin medicinering. /jh

Det kan nu vara intressant att diskutera det vetenskapliga fundamentet för kostråden till typ-2-diabetiker >>>.