Fett:   Konstruktionen av kostråden för diabetiker bygger på en preliminär översiktsstudie från år 2000 om hur andelen fett i kosten påverkat kroppsvikten.

Översiktsstudien sammanfattade studier som gjorts på målgrupper som var väsensskilda från de flesta diabetiker. De som ingick i studien var icke-diabetiker, och som grupp lindrigt överviktiga (BMI 21.1-28.9).

De var alltså inte feta och/eller hade metabolt syndrom. Den förutsättning med vilken DNSG motiverat förenklingen att använda studier på icke-diabetiker som grund för kostråd för de flesta diabetiker fanns alltså inte.

Få är väl de patienter med övervikt, metabolt syndrom eller diabetes som inte kämpat med att äta färre kalorier än de förbrukar, provat allehanda kosttillsatser, bantningspulver och naturpreparat eller medicinerat för att försöka nå de mål som dietrådgivare och medicinsk expertis ställt upp.

De 16 studierna i den av DNSG valda översiktsstudien har valts ut genom att sortera bort 80 studier med relevanta målgrupper. DNSG har inte motiverat hur en översiktsstudie där försökspersonerna intagit kosten ad libitum (efter behag) kan användas som grund för kostråd för målgrupper som medicinska experter rekommenderar att reducera energiintaget.

Den viktreduktion t.ex. en typ-2-diabetiker med fetma (BMI 30) kan förvänta sig genom att minska fettintaget från dagens riksgenomsnitt 36% till nordiska näringsrådens 30% är enligt översiktsstudien 2.2 kg. En man som är 180 cm lång minskar således från 97.2 till 95 kg, med BMI på 29.3 (högre än hos de försökspersoner kostråden är grundade på). Om han helt uteslöt fett skulle han minska till 84 kg och fortfarande vara överviktig.

Då studierna på lågkolhydratdieter började publiceras år 2003 framfördes från vetenskapssamhället att studier som rörde viktminskning måste ha pågått minst 12 månader för att vara trovärdiga. I den av DNSG valda översiktsstudien var endast något mer än hälften av studierna på 12 månader.

Detta är den vetenskapliga grunden till att en diabetiker bör äta som mest 35% fett.

Protein:   Andelen protein i kostråden för diabetiker baseras på konsumtion och behov hos en normalbefolkning. I diskussionen argumenteras för att ett intag på denna nivå inte ger påverkan på njurfunktionen.

Figur. Andelen protein ges av intag och behov hos normalbefolkningen [1].

Utifrån detta fastslås att en diabetiker bör äta 10-20% protein.

Kolhydrat: Restposten.   Rådet att en diabetiker ska äta 45-60% av energibehovet i form av kolhydrat, bygger på att detta är den andel som blir över.

Ovanstående utgör alltså den vetenskapliga grunden till att en diabetiker bör äta 45-60% av det näringsämne kroppen inte kan hantera, nämligen kolhydrat.